I kojornas rike – en annorlunda lekplats

Guldängen, i Augustenborg, är Malmös enda bygglekplats. Här bygger, leker och odlar barn och vuxna tillsammans. Jag träffade några som brukar gå hit.
Förr fanns det många bygglekplatser i Sverige. Varför finns nästan inga kvar?

Ingången till Guldängen är en regnbåge. Det är onsdag kväll och jättevarmt. Vinden virvlar mellan färgglada kojor och gungor. Det ekar genom hela området av hammarslag och en såg som rafsar sig igenom en träbit.

Doften av grillos når min näsa. Det är Elias Gullner, 10 år och Gabriel Oldby Volmar, 7 år, som grillar korv. Jag följer med dem till en av kojorna de byggt.

Vad brukar ni göra här på Guldängen?

– Vi brukar leka kurragömma, säger Elias.

De visar ett gömställe som jag inte tänker avslöja. Några som också gillar att gömma sig är alla insekter.

– Den här växer det svampar på, så det betyder mycket insekter, säger Elias och vänder på en stubbe. Där under krälar gråsuggor, maskar och en mördarsnigelunge.

– De är typ lite speciella. De är inte vanliga ute i stan, säger Gabriel.

Inte så många poliser

Gabriel säger att det inte finns lika många poliser här, som det finns i Folkets park.

Är det bra eller dåligt?
– Mitt emellan. Många kommer hit och förstör grejer, säger Elias.
– De förstörde Växthuset där borta. Och några tonåringar försökte ta sönder toaletthuset, säger Gabriel.

Hur kände ni då?
– Det kändes ont i magen, säger Gabriel.

Vissa tror att byggleken är farlig

En del vuxna tror att det är farligt för barn att vara på byggleken eftersom man kan ramla och skada sig.

Heather Oldby jobbar som odlingspedagog och träffar skolklasser och andra barn som kommer till Guldängen varje vecka.

– Byggleken är inte farligare än en annan lekplats. Vi ser alltid till att kojor inte har kollapsat och att det inte ligger skruv och spik utlagt när vi går hem, säger Heather.

Hon säger att på vanliga lekplatser, står föräldrar ofta för sig själva med sin telefon. Det är en större risk, att de inte håller koll. Och att få ett skrubbsår är inte farligt, även om det gör ont.

Hoppa över eld

Märit Jansson är landskapsarkitekt och undervisar på Sveriges lantbruksuniversitet. Hon har åkt runt och tittat på hur bygglekar fungerar. Hon har varit i Japan där det finns väldigt många.

– På en bygglek i Japan såg jag barn som eldade i en grop och hoppade över den. De som jobbar där, en del av deras jobb är att säga till andra vuxna, att det är okej.

Vad händer med en när man leker på en bygglekplats?
– Man utvecklar styrka och balans. Det kan också ge bättre självförtroende. När jag har frågat barn har de berättat att de vill ha utmaningar. Om lekplatserna ser likadana ut så tröttnar man.

Etta vill ha fler lekställen

Etta Hildeman är 6 år och bor med sin mamma, alldeles nära Guldängen. Hit får hon gå själv om hon har med sig sin walkie-talkie.

En av hennes favoritsaker med Guldängen är fjärilsfångaren som hon brukar ta fram och fånga fjärilar.

Hon tycker att barn borde få bestämma mer i stan.

Hur skulle det se ut om du fick bestämma?
– Det skulle finnas mycket mer ställen. På Leos Lekland kostar det jättemycket pengar fast det är för barnen. Man ska göra lägre pengar på lekställen tycker jag.

Barn kan kräva att vara med och bestämma

– Det kommer mycket forskning som säger att det är viktigt för barn att öva på risker. Och så finns ju barnkonventionen, hallå! säger Heather.

Vad säger barnkonventionen?
– Att barn ska få vara med och bestämma. Det är lag på det. De flesta barn har koll på att det är lag, så de kan kräva det. Det är coolt.

Eftersom barnkonventionen är en lag, så har du alltså rätt att vara med och bestämma om din stad och din lekplats.

Fråga landskapsarkitekten: Vem bestämmer över Malmös lekplatser?

Jag ringde upp Malin Magnusson.
Hon är landskapsarkitekt på Malmös fastighets- och gatukontor.

Hej Malin, du leder arbetet med alla lekplatser som måste rustas upp i Malmö. Men vem bestämmer egentligen över stans lekplatser? Får barn vara med och tycka till?

– Vi som jobbar med det här föreslår för politikerna att en lekplats ska byggas om. Och ibland ser vi att ett område behöver en ny lekplats. Sedan bestämmer politikerna om de ska ge pengar till det eller inte. För trettio år sen byggdes det väldigt många nya lekplatser.

Nu har Malins och hennes team 250 stycken lekplatser att ta hand om i Malmö.

Hon säger att de samarbetar med barn när en lekplats ska byggas om. Till exempel ska Malin snart åka till Klagshamn och prata med barn där om hur Stationsparkens lekplats ska ändras och bli bättre.

Alla som bor i Malmö kommun, även barn, kan skicka in sina förslag på att bygga en ny lekplats, berättar Malin. Om hon och hennes team tycker att förslaget är bra så ritar de upp hur lekplatsen kan se ut, då tittar de mycket på vad som finns i området runt omkring så att det ska passa in just där.

– Men oftast behöver man vara många fler än bara en familj som skriver på förslaget. Ju fler man är desto troligare är det att vi kan genomföra det, säger Malin.

Malin tycker att Malmö har en bra variation på lekplatser. Fast hennes team måste följa många säkerhetsregler och får till exempel inte bygga så att man kan klättra upp på en jättehög höjd. De hade inte fått lov att bygga så som det är på Guldängen. Det tar också lång tid att genomföra förändringar. Men hon tycker ändå de är kreativa och gör lekredskap som inte ser likadana ut överallt.

Systrar på taket

Mitt på byggleken står två containrar med verktyg och massa annat i. Joudy Al-Kinane som är 8 år klättrar upp för en stege och snart är vi där uppe och blickar ut över hela stora kojlandet. Hennes storasystrar Baraah och Shaimaa klättrar också upp. En vattenkanna hissas upp för här uppe finns också odlingslådor.

Shaimaa busar och sparkar på stegen när de andra klättrar. Jag blir lite rädd att någon ska ramla men systrarna verkar inte tycka det är läskigt, mest kul.

Vad är det bästa med att vara här tycker ni?

– Att samarbeta, säger Baraah.

Systrarna har byggt flera kojor ihop fast att de bara känt till Guldängen i några veckor.

Vildkaniner och en robot

Ekram Gullner är 11 år. På familjeodlingen som alltid är på onsdagar, hjälper hon till med ett nytt staket som ska skydda odlingarna mot att vildkaniner kommer in och äter upp dem.

Ekram och hennes pappa Ola bankar ner staketpinnar i marken. Sedan spänner de hönsnät runt och Ekram sätter fast det med häftpistolen. Det går åt många häftstift.

Jag träffar också Raghad Almafdi som är 9 år. Hon har kommit hit med sin lillebror och mamma.

Hon sågar ut träbitar som ska bli armar och ben till en robot. Det tar ganska lång tid och hon får lite ont i handen men fortsätter ändå.

Hej Raghad! Hur hittade du Guldängen?

– När vi hade varit i moskén, så gick vi förbi här. Jag träffade Ellinor och Heather och jag frågade vad man gör här. Och de sa till mig att man kan leka och bygga. Jag trodde man bara kunde leka.